Rasstandard
Australian Shepherd
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1994-09-07 e ä
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: USA ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Vall-, boskaps- och vakthund
NKU-KLASSIFIKATION: Grupp 1
BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Trots rasnamnet är Australian Shepherd inte en australisk
ras. Rasnamnet kommer sig av att man i västra USA, i början på 1900-talet,
började kalla de mycket skickliga fårhundar som kom med den stora importen
av får från Australien, för Australian Shepherd. Rasens historia är full av
berättelser och antaganden men mycket få fakta. Bl a nämns att de hundar som
stod för ursprunget till rasen troligen kom med utvandrare från Baskien i
norra Spanien till Australien. Rasens mångsidighet, lättlärdhet och utpräglade
vallningsinstinkt har gjort den mycket användbar för amerikanska får- och
boskapsuppfödare.
HELHETSINTRYCK: Rasen skall vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt-
och vallningsinstinkt, en god kamrat och ha kraft att arbeta en hel dag. Den
skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens
kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull
vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna
är många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara uppmärksam
och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Mätt från bröstbenet till bakdelen av låret och
från manken till marken skall Australian Shepherd vara något längre än hög.
UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Rasen skall vara intelligent, aktiv och med jämnt
humör. Den skall vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad
mot främlingar.
HUVUD: Huvudet är välskuret, kraftigt och torrt. Storleken skall stå i proportion
till kroppen.
SKALLPARTI: Sedda från sidan skall skallens och nospartiets plan vara parallella
och av samma längd. Skallen skall vara flat eller svagt välvd och nackknölen
får vara svagt framträdande.
STOP: Stopet skall vara medeldjupt och tydligt markerat.
ANSIKTE:
Nostryffel: Nostryffeln skall hos blåmelerade (bluemerle) och svarta hundar
ha svart pigment. Hos rödbrunmelerade (red livermerle) och rödbruna (red liver)
skall pigmentet på nostryffel och läppar vara brunt. På de melerade hundarna
är det tillåtet med små opigmenterade fläckar på nostryffeln. Dessa får dock
inte överstiga 25% av nostryffelns storlek på hundar över ett års ålder.
Nosparti: Nospartiet skall vara lika långt som, eller något kortare, än skallens
längd. Nospartiet skall avsmalna något från basen mot nostryffeln och nosspetsen
skall vara avrundad.
Käkar/tänder: Saxbett, men även tångbett accepteras. Tänderna skall vara fulltaliga,
starka och vita. Tänder, som till följd av skada saknas eller är avbrutna
skall ej påverka bedömningen.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, varken utstående eller insjunkna. Uttrycket
skall vara uppmärksamt, intelligent, intensivt och alert. Blicken skall var
intensiv men vänlig. Ögonfärgen kan vara brun, blå, bärnstensfärgad eller
kombinationer av dessa färger, även fläckar och marmorering tillåts. Blåmelerade
och svarta hundar skall ha svarta ögonkanter. Rödbrunmelerade och rödbruna
hundar skall ha bruna ögonkanter.
Öron: Öronen skall vara trekantiga, av medelstorlek och måttligt tjocka samt
vara högt ansatta på skallen. När hunden är uppmärksam bärs de resta med övertippade
spetsar eller efter skallens sidor s k rosenöron.
HALS: Halsen skall vara kraftig och av medellängd med något välvd nacke. Den
skall vara väl ansatt i skulderpartiet.
KROPP:
Rygglinje: Ryggen skall vara plan och stark från manken till höftbenen. Rygglinjen
skall var stadig och plan även när hunden rör sig i snabbt trav.
Kors: Korset skall vara måttligt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall inte vara bred men djup. Den djupaste punkten
skall nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda och långa, varken tunnformade
eller platta.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara rak, kuperad eller medfödd stubbsvans, som inte
skall överstiga ca 10 cm längd.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989, ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDET I SVERIGE.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Helhetsintryck: Benen skall vara raka med stark, måttligt kraftig benstomme,
som skall vara mer oval än rund.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, flata, väl tillbakalagda och ganska
tätt ansatta.
Överarm: Överarmen skall ha ungefär samma längd som skulderbladet och närmast
bilda en rät vinkel mot detsamma.
Underarm: Frambenen skall vara lodräta ställda.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och endast lätt vinklad.
Framtassar: Tassarna skall vara ovala, kompakta, slutna och med väl välvda
tår. Trampdynoma skall vara tjocka och spänstiga.
BAKSTÄLL:
Helhetsintryck: Bakställets bredd skall vara lika med bredden i fronten. Vinkeln
mellan bäckenben och lårben skall motsvara vinkeln mellan skuldra och överarm.
Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad.
Has: Hasleden skall vara måttligt vinklad. Hasorna skall vara korta, lodrätt
ställda och parallella sedda bakifrån. Bakbenssporrar skall avlägsnas.
Baktassar: Som framtassar.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara fria, jämna och smidiga. I trav skall rörelserna
vara snabba, vä1balanserade och täcka mycket mark. Benen skall röra sig rakt
och parallellt, när farten ökar närmar sig benen kroppens mittlinje. Rasen
skall var mycket vig och snabbt kunna ändra riktning eller rörelsemönster.
PÄLS: Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt
längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än
tikar. Pälsen skall var kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor
samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt
långa behäng.
Pälsstruktur: Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens
kvantitet varierar med klimatet. Färg: Blåmelerad (blue merle), svart, rödbrunmelerad
(red livermerle), rödbrun (red liver), alla med eller utan vita tecken och/eller
tan-tecken. De olika färgerna har ingen inbördes rangordning. Den opigmenterade
hud, som ger vit krage, skall inte nå längre bak än till manken. Vitt får
förekomma på halsen, som del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets
nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och
ögonen skall omges av färg och pigment. Mätt från en horisontal linje vid
armbågen får det vita från kroppens underdel nå högst 10 cm upp på buksidoma.
Pälsfärgen hos melerade hundar mörknar med tilltagande ålder.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund 51-59 cm, tik 46-54 cm Hundens kvalitet är viktigare än
ett exakt mankhöjdsmått.
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i
förhållande till graden av avvikelse.
ALLVARLIGA FEL: Alla tecken på skygghet, rädsla eller aggressivitet Stånd-
eller hängöron Otypisk pälskvalitet Pigmentlösa fläckar på nostryffeln, vilka
överstiger 25% av nostryffelns storlek, på hundar som är över ett års ålder.
DISKVALIFICERANDE FEL: Underbett. Överbett större än 4 mm. I ett för övrigt
korrekt bett skall mittre incisiver som inte möter i sax- eller tångbett inte
bedömas som underbett. Vita fläckar i de färgade partiet mellan manke och
svans, samt på kroppens sidor. Detta gäller inom samtliga färgvarianter.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.